KÄRA FASTIGHET PÅ KÖPMANGATAN 19!

Liv i Centrum januari 2012Jag vill börja med att fråga om du tar illa upp när jag kallar dig så. Gör du det? Andra gånger kommer jag säkert att kalla dig Kyrkan, men så här i början av vår bekantskap så vill jag vara noga med titlarna. Namnet kyrka vill jag spara till de människor som ibland möts hos dig men oftast är kyrka i sin vardag.
 
Först vill jag tacka för senast. Det var fint att få bekanta sig med dig och gå runt med ungdomarna från trånga krypgrunden till den knarriga vinden. Och att besöka dopgraven. Jag hoppas vi ska ses där igen.
 
Men jag skriver till dig av en anledning. Det är en sång av Tomas Andersson Wij som jag inte kan släppa. ”Våra hjärtan bultar nytt, nytt, nytt.” Så här i början av ett år tänker jag mycket på hur vi som människor brottas med förändringar. Å ena sidan längtar vi ofta efter nyheter. Å andra sidan vill vi ha det som det alltid har varit.
 
Du har ju stått länge på din plats och sett både förändringar och vad som består. Kan vi dela några tankar om detta? Det är nämligen så att jag i Bibeln möter lite olika bud i frågan. Både Uppenbarelsebokens ord om att Gud ska göra allting nytt och orden från Predikaren om att det inte finns något nytt under solen. Kan det vara så att de orden talar rakt in i vår längtan efter och rädsla för förändring – fast liksom åt andra hållet?
 
När vi människor jagar efter något nytt och spännande, så påminner Predikaren om att de stora förändringarna aldrig ligger i det yttre. Kan inte du lära mig att se vad som är det viktigaste att hålla fast vid när ett nytt år kommer? Och åt andra hållet också om jag blir för rädd för att lära mig nytt. Du som sett hur förändringar blivit till välsignelse, påminn mig om att vår Gud gör saker nytt. Påminn mig om att Han gör det för att Han är god och vill mig väl. Kan du göra det?
 
Jag ska sluta skriva, men vill be dig om en tjänst först. Hälsa hela kyrkan som samlas hos dig att vi väl kan be för varandra inför det nya året, att alla kända och okända förändringar som det nya året rymmer får dra oss alla närmare Jesus, din hörnsten och vår Herre.
 
Din vän, Jonas

 

 
Bilaga Storlek
Liv i Centrum 947 kB

ödmjukhet

 

Ödmjukhet handlar inte om att tänka på mig själv som mindre, utan att tänka mindre på mig själv. 

 

— C.S. Lewis (fritt översatt.)

Är inte ödmjukhet ett svårt begrepp? Hävdar jag min ödmjukhet så finns den väl inte där? Ytterst handlar väl ödmjukhet om frihet från mitt ego och om en sann, rättvisande självbild – jag är Guds avbild, men jag är också i desperat behov av Guds förlåtelse och nåd. Särskilt när sjukdom eller andra kriser drabbar mig, inser jag hur lite jag klarar i mig själv och hur beroende jag är av Guds omsorg. När jag är ödmjuk bjuder jag inget motstånd mot Guds handlingar med mig. Jag förtröstar inte på mitt eget, och min vilja kan då sammanfalla med Guds vilja. 

— Jörgen Svensson

Men för er alla gäller: klä er i ödmjukhet mot varandra, ty ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd”. (1 Pet. 5:5b.)

BETELKYRKAN EN KYRKA FÖR HELA LIVET

Liv i Centrum September 2011En av de största teologerna Karl Barth ställer i sin stora dogmatik fyra huvudfrågor kring församlingen. Vad är församlingen? Vem är församlingen? Varför finns församlingen? Hur är församlingen?

Den första frågan gäller församlingens ursprung och identitet. Den andra vilka som utgör dess medlemmar, den tredje församlingens roll och uppgift och den fjärde dess struktur.

Församlingen är inte någon människas idé utan Guds
Församlingen grundas inte av människor utan av Gud genom ordet och nådemedlen, sakramenten. Inlemmandet i församlingen blir då en del av frälsningen och församlingen är Guds gåva till mänskligheten. Ibland brukar vi säga ”för Gud är inget mänskligt främmande” och det är just så som vi vill att församlingen ska uppfattas. Det som angår och berör människor ska kunna speglas i ljuset av evangeliet och få sin bearbetning i gudstjänster och studier. Människors sorg och glädje och vårt behov av att markera viktiga händelser i livet, hör på ett naturligt sätt till den kristna församlingens ansvar. Av tradition har livets högtider en stark koppling till kyrkan. Även människor som sällan firar gudstjänst söker sig till kyrkan i samband med dop, vigsel och begravning.

När vi i Betelkyrkan informerat om kyrkoavgiften som ett sätt att stödja församlingen genom att ge 1% av den kommunala beskattningsbara inkomsten, har frågor ställts om vi är en kyrka för hela livet. Från år 2000 betalar alla skattepliktiga en särskild begravningsavgift. I Svenska kyrkan är den inräknad i kyrkoavgiften, medan den för övriga tas ut som en egen avgift. Avgiften täcker kostnaderna för omvårdnad av stoftet, lokal för begravningsceremonin och en begravningsplats.

På detta sätt får alla lika rättigheter vad gäller begravningar, oavsett kyrkotillhörighet. I Betelkyrkan förrättas såväl dop, barnvälsignelser, konfirmation, vigslar, nattvard som begravningar. Församlingen erbjuder också enskilda samtal med pastor under tystnadslöfte. Församlingens pastor står till förfogande, om du önskar, vid begravning eller vigsel. Medlemskap är inte ett villkor för upplåtelse av Betelkyrkan eller för att församlingens pastor ska leda en förrättning. Det kostar ingenting att använda kyrkans gudstjänstrum för t ex en begravningsgudstjänst eller vigselgudstjänst. Församlingen svarar för officiant och organist. Minnesstund kan hållas i Centrumgården och kostnaden för denna beror på vilka önskemål som finns. Betelkyrkan vill vara en kyrka för hela livet och när vi gestaltar vad vi är i Kristus, så blir Guds rike synligt i vår tid.

Sören Carlsvärd 

BilagaStorlek
LIC September 2011.pdf916.22 kB