Det var en varm eftermiddag i början av augusti 1977 som flyttbussen rullade in på gården till Annie Pettersson på Bondsätter i södra Örebro. Hon stod själv och tog emot. Vi skulle bo på övervåningen i hennes hus till att börja med. Salemkapellet låg intill. Där hade hennes far Frans sått evangelium för sin Herres och Betelkyrkans räkning i många år. Nu var där stängt och tyst. Betelkyrkan såg sig om efter nya vägar att förkunna. Och där stod vi, Börje och Maj-Britt från Värmland, Öland och Stockholm med en församlingskallelse och musikexamen i bagaget för att med hjärtats nyckel -musiken - ge förkunnelsen nya vingar. Och för att få nya människor att hitta till Betelkyrkan mitt i city

Varningsklockorna hade ringt från olika håll. Anställd på heltid i frikyrkoförsamling? Visste jag vad det innebar? Instängd i en intern förening med alla församlingsmedlemmar som arbetsgivare. Lite betalt och mycket arbete. Jovars – jag hade nog hört. Men jag hade också tillsammans med Maj-Britt i Jesusväckelsens spår mött mannen från Nasaret som en gång kom emot enkla fiskare på stranden och sade – följ mig! Kallelsen att ge vidare den musikens gåva Gud anförtrott mig hade börjat brinna. Och det avgjorde mitt val.

Och vad mötte jag? En varmt välkomnade, generös församling i brytningstid men med en vilja att ge utrymme för en vision. En församling med väl tilltagna lokaler mitt i stadens puls som man ville öppna mot omgivningen. En församling som genom åren framåt mötte mig med tre starka F; - frihet, förtroende och feedback. Frihet att steg för steg gestalta visionerna, förtroende att våga ta nya steg, feedback för att orka. Byggstenar tillräckliga för både församlingsmusik och musikskola.

Trettiotre år är en lång tid. Nästan ett helt arbetsliv. Hur kunde det bli så? Kanske för att det som växer och utvecklas aldrig slutar att fascinera. En människa som får en växtplats vill vara kvar där. En människa som får forma visioner blir uthållig. En människa som inte bara är anställd utan också inlemmad i en församling får uppleva en trygghet som bär och värmetillskott när de kalla vindarna blåser. Det år som ligger bakom har visat Maj- Britt och mig detta. Utan er alla hade vi inte orkat igenom mörkret.

Tacksamheten över att ha fått vara anställd i församlingen under så många år är genuin. Jag hoppas kunna uttrycka det personligt till så många av er som möjligt. Nu byter jag roll och blir församlingsmedlem. Drar mig tillbaka och släpper fram nya medarbetare. Glöm inte att ge samma starka tre F till dem! Det behövs för de visioner som utmanar Betel i en ny brytningstid

Er tillgivne avgående församlingsmusiker