I ett rasande tempo förändras samhället och i samma takt tycks vi vara beredda att förändra både oss själva och våra värderingar. Ingen vill vara bromskloss eller tråkmåns. Leende och välklädda surfar vi rakt in i depression och utbrändhet. Samhällets ekorrhjul uppfanns av någon som inte ville att vi skulle få tid att tänka. Tänka på livets mening och hur vi brukar den ofattbara gåva som livet är. När många och stora förändringar kommer slag i slag blir vi som människor ofta rädda och försiktiga. Den tid som gått kommer inte att återvända och de förhållanden som rått går inte att återställa. Det är heller inget eftersträvansvärt.

Vår församling, Betelkyrkan står inför stora utmaningar i Örebro där vi är kallade att arbeta. Frågan är hur vi bäst gestaltar evangeliet i en omgivning som till synes verkar vara upptagen av annat? Församlingen är en del av den värld dit Gud har sänt Jesus Kristus för att upprätta, försona och göra helt. Det är därför omöjligt att dra en alldeles tydlig gräns mellan denna världen och församlingen.

I det att jag som människa finns där och är en del av såväl den sargade skapelsen som försoningen och upprättelsen.

Det spirar tankar och formuleringar omkring den öppna gemenskapen med ett givet centrum, Herren Jesus Kristus. När uppgivenheten, ensamheten och vanmakten griper omkring sig i samhället, utmanas församlingen på ett särskilt sätt. Vår tro förkunnar en annan ordning. Vi lever vårt liv inför någon och där spirar meningsfullheten och vi är inte utlämnade åt tillfällets nycker, utan vi lever inför den levande Gudens ansikte. Kanske är det detta som är evangelium för vår tid och församlingens stora uppdrag. Att återfinna meningsfullheten – inför någon! Att ta livet, sig själv och varandra på allvar är ett förhållningssätt som föder djup glädje. Mitt liv betyder något. Det är en del av det stora sammanhanget och det utgör inledningen på något oändligt mycket större. Därför spelar det roll vad jag engagerar mig i och gör med mitt liv.

 Sören Carlsvärd