Det är två ord som jag skulle vilja återerövra till vår tid.

Det första ordet är FÖRNÖJSAMHET.

Nöjda människor är lätta att umgås med. Omedvetet skapar de trivsel omkring sig som smittar. Förnöjsamhet är en gåva inom oss som vi alla – utifrån våra personliga förutsättningar kan öva oss i och bli bättre på.

Förnöjsamhet ska inte förväxlas med passivitet eller det kvittar mentaliteten, utan tvärtom så finns där en positiv kraft och tro på förändring. Ett möjlighetstänkande som även inrymmer att vi tillsammans kan förändra!

Med ordet tillsammans kommer jag in på ord nummer två som också är en bristvara i vår tid som är så full av ego och tänk på dej själv.

Ordet är SOLIDARITET. Det är ett medvetet val som inte främst utgår från att i alla lägen gynna mina egna intressen. Det innebär att helt enkelt öva sig att se medmänniskans och gruppens behov. Jag skulle gärna kunna skrota uttrycket ”jag gör det jag känner för” som sällan handlar om medkänsla och genuin solidaritet utan mer om flyktiga och snabba föränderliga känslor. Att vara solidarisk är i hög grad ett vardagsval som vi ställs inför dagligen.

Mahatma Gandi sa en gång: ”Det kristna budskapet som lockar med ord att Gud har något trevligt på lut för dej och utlovar självförverkligande, glömmer bekvämt nog Jesu ord att man finner sitt jag genom att förlora det”.

Att finna tillfredsställelse och lycka är att följa Dalai Lamas kloka råd: ”Om du vill att andra ska vara lyckliga – visa då medkänsla, Om du själv vill vara lycklig visa då medkänsla”.